Vad är konsumentkreditlagen?

Vad är konsumentkreditlagen?

Konsumentkreditlagen är en lag som reglerar kreditavtal mellan kreditgivare (företag) och konsumenter (privatpersoner) i Sverige. Lagens syfte är att skydda konsumenter från oförmånliga kreditavtal och se till att de behandlas ansvarsfullt av kreditgivare. Lagen reglerar även konsumenters skyldigheter mot kreditgivare.

Konsumentkreditlagen ska säkerställa att konsumenter får korrekt information och rådgivning och lagen är tvingande till konsumentens förmån. Det betyder att banker, finansbolag och andra kreditgivare inte får erbjuda konsumenter sämre villkor på lån än vad lagen säger.

Vilken förkortning har konsumentkreditlagen?

Förkortningarna “KkrL”, “KKrL” eller “KKL” används för konsumentkreditlagen. Både Finansinspektionen och Konsumentverket har valt att i regel använda förkortningen “KkrL”. Ingen av dessa förkortningar finns med i någon officiell svensk ordlista. Enligt Språkrådet kan en förkortning anses vara vedertagen om de myndigheter som tillämpar en lag använder förkortningen.

När gäller konsumentkreditlagen?

Konsumentkreditlagen gäller för konsumentkrediter, alltså lån från företag till privatpersoner. Några exempel på när konsumenter tar konsumentkrediter är när de lånar pengar, betalar varor och tjänster med faktura, eller handlar på kredit alternativt via avbetalning. Konsumentkreditlagen gäller också krediter som lämnas av företag som är ombud för kreditgivare (1).

Klarna är till exempel ett ombud för kreditgivare när konsumenter kan välja Klarna som betalningsalternativ vid onlineköp.

Olika lån konsumentkreditlagen gäller för

De vanligaste lånen konsumentkreditlagen (2) gäller för är

• privatlån
• SMS lån
• snabblån
• bolån
• kontokrediter
• kontokortsbetalningar (betalningar via betal- och kreditkort)
• kreditköp (billån, avbetalningar, delbetalningar)
• fakturaköp
• P2P-lån (lån som finansieras av investerare såsom företag eller andra privatpersoner).

Olika lån konsumentkreditlagen inte gäller för

Konsumentkreditlagen gäller inte för

• lån från ett företag till ett annat företag
• lån från en privatperson till en annan privatperson (3)
• lån från privatpersoner till företag (4)
• studielån (5)
• lån från pantbanker (6)

Konsumentkreditlagen reglerar kreditgivningsprocesser

Konsumentkreditlagen kan sägas reglera 4 steg i kreditgivningsprocesser:

1. Vad som ska ske innan ett kreditavtal ingås.
2. Vad ett avtal kan och behöver innehålla.
3. Hur ett avtal kan upphävas och hur en kredit kan återbetalas.
4. Hur tillsynen över att konsumentkreditlagen följs utövas.

1. Konsumentkreditlagen reglerar vad som sker innan kreditavtal ingås

Konsumentkreditlagen innehåller regler kring vad som gäller innan ett kreditavtal ingås och det övergripande syftet är att skydda konsumenter. Lagen säger att konsumenters intressen ska tillvaratas enligt god kreditgivningssed och den reglerar uppgifter i marknadsföring och förköpsinformation. Innan ett kreditavtal ingås måste en kreditprövning genomföras.

God kreditgivningssed ska följas enligt konsumentkreditlagen

Långivare och andra näringsidkare (företag) som lånar ut pengar till en konsument ska enligt konsumentkreditlagen iaktta god kreditgivningssed. God kreditgivningssed innebär att ta tillvara konsumentens intressen och ge förklaringar om konsumenten inte förstår ett kreditavtal (7).

Att tillvarata konsumentens intressen kan för en kreditgivare till exempel innebära att avråda en konsument från att ta ett ofördelaktigt lån, eller att ta hänsyn till en konsuments förutsättningar att utvärdera finansiella beslut. De praktiska tillämpningarna av god kreditgivningssed och vad det är beskrivs mer utförligt i Konsumentverkets respektive Finansinspektionens allmänna råd om konsumentkrediter (8) (9).

Konsumentkreditlagen reglerar marknadsföring och reklam för lån

Konsumentkreditlagen (KkrL) reglerar vilken information som behöver finnas med, respektive vad långivare inte får påstå, vid marknadsföring av konsumentkrediter. Enligt KkrL ska effektiv ränta alltid nämnas vid marknadsföring av lån tillsammans med ett representativt exempel (10). Effektiv ränta är ränta inklusive både ränta och avgifter med hänsyn till antalet betalningstillfällen (11). Marknadsföring av lån ska vidare vara måttfull enligt lagen (12).

Enligt måttfullhetskravet får inte lån framställas som en bekymmersfri lösning och heller inte ha en humoristisk ton som väcker särskild uppmärksamhet. Till exempel kritiserades två filmer med reklam för lån från låneförmedlaren Lendo år 2022 av Konsumentverket för att ha brutit mot måttfullhetskravet. Filmerna visar “låneräddare” som räddar låntagare från olika lånefällor. (13)

Förköpsinformation ska ges enligt konsumentkreditlagen

Inför ett kreditavtal har konsumenter rätt till förköpsinformation enligt konsumentkreditlagen. Några exempel på uppgifter som ska tillhandahållas i förköpsinformationen är typ av kredit, kreditbelopp, amorteringstid, kontaktinformation till kreditgivaren, löptid, effektiv ränta och avbetalningsplan. (14)

Krav på kreditprövning enligt konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen säger att en långivare ska pröva om en konsument har ekonomiska förutsättningar att uppfylla sitt åtagande i samband med ett kreditavtal. Syftet med kreditprövningar är att konsumenter inte ska beviljas lån och krediter som de inte har råd att återbetala.

Särskilda villkor för bolån i konsumentkreditlagen

Flera avsnitt i konsumentkreditlagen handlar om särskilda villkor för kreditgivare som erbjuder bolån. En kreditgivare får till exempel inte begära att en konsument ska ingå avtal om andra finansiella tjänster för att ett bolån ska beviljas, utöver att skaffa ett konto i banken för att underlätta betalning. (15) Andra finansiella tjänster, som alltså inte får villkora ett bolån, skulle till exempel kunna vara att konsumenten flyttar krediter eller sparanden från andra långivare till den långivare som ska bevilja bolånet.

2. Vad avtal ska innehålla enligt konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen reglerar vilka krav som ställs på kreditavtal, till exempel att

• en avtalsbekräftelse ska skickas på alla kreditavtal
• konsumenter har rätt till en återbetalningsplan
• räntor och avgifter måste anges tydligt
• en kontantinsats krävs vid kreditköp
• konsumenter ska ha ångerrätt för kreditavtal
• konsumenter ska ha invändningsrätt vid kreditköp.

Bekräftelse av kreditavtal enligt konsumentkreditlagen

En konsument som ingått ett kreditavtal ska få en bekräftelse som dokumenterar kreditavtalet i en läsbar och varaktig form (16). Avtalsbekräftelsen kan skickas i pappersformat men det går även bra med e-post, PDF eller andra elektroniska format.

Rätt till återbetalningsplan enligt konsumentkreditlagen

Konsumenter som har ingått ett kreditavtal har rätt att få en återbetalningsplan. En återbetalningsplan är en sammanställning som visar när kapital, ränta och avgifter ska betalas. Kreditgivaren ska informera om konsumentens rätt till en återbetalningsplan i sin obligatoriska avtalsbekräftelse. (17)

Konsumentkreditlagen kräver tydlighet kring räntor och avgifter

Räntor och avgifter måste enligt konsumentkreditlagen anges tydligt innan ett kreditavtal ingås. Det innefattar bland annat att kreditens ränta, effektiva ränta och tillkommande avgifter ska framgå i avtalet. (18) Alla avgifter som tas ut måste kunna hänföras till hanteringen av krediter.

Till exempel konstaterade Patent- och marknadsdomstolen i sin dom PMT 5043-17 mot JAK medlemsbank, att JAK hade använt ordet “lånekostnad” för något som i själva verket var ränta och kallat sina krediter “räntefria”. Banken förbjöds att marknadsföra sig som en “räntefri bank” och ålades att använda uttrycket “ränta” när det är ränta enligt lagen som avses. (19) Se mer: vad menas med ränta

Krav på kontantinsats vid köp av vara eller tjänst på kredit

Om en konsument köper en vara eller en tjänst på kredit ska kreditgivaren eller säljaren ta ut en kontantinsats på minst 20 procent av varans eller tjänstens pris (20). Till exempel finns ett krav på kontantinsats vid billån som innebär att kreditbeloppet på en bilkredit högst får uppgå till 80 procent av bilens köpvärde.

Ingen kontantinsats krävs för kontokrediter såsom köp via Klarna

Enligt förarbetena till konsumentkreditlagen och Konsumentverket är köp som görs med kreditkort och kontokrediter i allmänhet undantagna från kravet på kontantinsats. (21) (22) En kund som till exempel handlar via Klarna belastar en kontokredit snarare än att denne genomför ett kreditköp. Förfarandet liknar köp med kreditkort. Därför krävs inte en kontantinsats på 20 procent av inköpspriset vid köp via Klarna.

Varför det krävs kontantinsats för kreditköp men inte för kontokrediter

Skillnaden mellan kreditköp och köp med kontokredit i konsumentkreditlagens mening kan identifieras genom att ställa frågan om kreditgivaren har det kreditköpta föremålet som säkerhet för skulden, genom till exempel ett återtagandeförbehåll (återtaganderätt). Vid återtagandeförbehåll har säljaren rätt att ta tillbaka en vara om inte köparen fullgör betalningen i sin helhet. Kontantinsatskravet gäller bara för varor som kan återtas och säljas till ungefär samma värde som innan, till exempel vid ett kreditköp av en bil.

Ett klädköp via Klarna räknas istället som en kontokredit eftersom konsumtionsvaror i allmänhet inte omfattas av återtagandeförbehåll (återtaganderätt) enligt proposition 1976/77:123. Av propositionen framgår att återtagandeförbehåll inte bör tillåtas när det gäller konsumtionsvaror i all­mänhet utan endast för dyrbarare föremål som är mer värdebeständiga och har ett högre andrahandsvärde än konsumtionsvaror. (23)

En bil har till exempel ett högre andrahandsvärde än kläder eftersom bilen kan återtas och i många fall säljas igen för ungefär samma pris som den köptes för.

Rätt att ångra lån (ångerrätt) enligt konsumentkreditlagen

Enligt konsumentkreditlagen har konsumenter rätt att ångra ett kreditavtal inom 14 dagar från det att de tagit emot långivarens avtalsbekräftelse. En konsument som vill ångra sitt lån ska betala tillbaka lånet inklusive ränta inom 30 dagar från uppsägningen. (24)

Invändningsrätt enligt konsumentkreditlagen

Konsumenter har enligt konsumentkreditlagen en invändningsrätt vid kreditköp och rätten gäller mot både säljare och kreditgivare (25). Invändningsrätt innebär att konsumenter har rätt att vidta eller kräva vissa åtgärder. Åtgärder kan till exempel vara reparation vid fel på vara eller innehållande av betalning vid utebliven leverans.

Två exempel på tillfällen då invändningsrätten kan användas är enligt Konsumentverket om det är fel på en vara eller om säljaren dröjer med att leverera varan (26).

3. Hur avtal kan brytas och hur krediter kan återbetalas enligt konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen reglerar återbetalning liksom avbrytande av avtal och säger bland annat att:

• Låntagare har rätt att betala av lån i förtid.
• Kreditgivare kan i vissa fall begära förskottsbetalning av en kredit.
• En misskött kredit kan sägas upp i förtid av en kreditgivare.
• Kreditgivare har rätt att återta varor om inte köparen betalar sin skuld.

Låntagares rätt att betala av lån i förtid enligt konsumentkreditlagen

Enligt konsumentkreditlagen har en låntagare alltid rätt att betala av ett lån i förtid, alltså snabbare än enligt lånets ursprungliga återbetalningsplan. Huruvida en kreditgivare får ta ut en avgift från en låntagare som vill betala lån i förtid beror på om lånet har rörlig eller bunden ränta. (27) Om lånet har rörlig ränta får kreditgivaren inte ta ut någon avgift (28).

Ränteskillnadsersättning för att lösa bundna lån enligt konsumentkreditlagen

Enligt konsumentkreditlagen kan långivare ta ut en avgift kallad ränteskillnadsersättning om en låntagare vill lösa ett bundet lån i förtid. Hur storleken på en ränteskillnadsersättningsavgift beräknas varierar mellan olika typer av lån. (29)

Kreditgivare kan begära förskottsbetalning enligt konsumentkreditlagen

Kreditgivare kan i vissa fall begära förskottsbetalning av en kredit enligt konsumentkreditlagen. Förskottsbetalning innebär att krediten ska återbetalas före avtalad förfallotid. Att begära förskottsbetalning är endast möjligt om kreditgivaren gjort förbehåll (avtalat) om det i kreditavtalet och om konsumenten har dröjt med betalning enligt vad som beskrivs i konsumentkreditlagen. (30)

Uppsägning av lån enligt konsumentkreditlagen

En kreditgivare kan enligt konsumentkreditlagen säga upp en kredit eller ett lån i förtid om inte låntagaren sköter sina betalningar enligt den avtalade återbetalningsplanen. Enligt konsumentkreditlagen innebär en uppsägning av ett lån från kreditgivarens sida att låntagaren måste betala tillbaka skulden, om de misskötta betalningarna inte regleras (återbetalas) inom uppsägningstiden (31)

Rätt att återta varor (återtagandeförbehåll) enligt konsumentkreditlagen

Om ett återtagandeförbehåll har gjorts i ett kreditavtal har kreditgivaren rätt att återta varor om inte köparen betalar sin skuld som avtalat (32). Återtagande kan ske med hjälp av Kronofogden (33). Om en vara återtas har köparen rätt att köpa tillbaka den återtagna varan inom 14 dagar (34).

4. Tillsyn över att konsumentkreditlagen följs

Konsumentverket har i första hand tillsyn över att konsumentkreditlagen följs. Konsumentverket har dock inte tillsyn över att Sveriges Riksbank, Kronofogdemyndigheten eller verksamheter under Finansinspektionens tillsyn följer Konsumentkreditlagen. (35) Alla banker, kreditinstitut och finansbolag med tillstånd från Finansinspektionen står alltså under deras tillsyn och inte Konsumentverkets.

Sammanfattning av konsumentkreditlagens paragrafer

Credwise har tagit fram en lättläst sammanfattning av konsumentkreditlagens paragrafer för att vägleda konsumenter i deras rättigheter och skyldigheter.

Credwises sammanfattning av konsumentkreditlagen bör inte användas som juridisk källa. Som juridisk källa ska Konsumentkreditlag (2010:1846) (36) användas. Sammanfattningen är avsedd som en hjälp till den som själv vill tolka konsumentkreditlagen och lära sig mer om lagens innehåll.

Inledande bestämmelser i konsumentkreditlagen

Avsnittet Inledande bestämmelser i konsumentkreditlagen omfattar 1 § till 5 § och definierar vem lagen gäller för och när lagen gäller.

1 § Konsumentkreditlagen gäller krediter från företag till privatpersoner

I 1 § i konsumentkreditlagen framgår att lagen gäller krediter från näringsidkare (företag) till konsumenter (privatpersoner), samt krediter som lämnas till privatpersoner av företag som är ombud (mellanhand) för kreditgivare. (37) Till exempel är Klarna ett ombud när konsumenter kan välja Klarna som betalningsalternativ vid onlineköp.

2 § Definitioner av begrepp i konsumentkreditlagen

I § 2 finns definitioner av begrepp som förekommer i konsumentkreditlagen. Ord som förklaras är till exempel “konsument”, “kreditavtal”, “kreditgivare” och “kreditkostnad”. (38)

Exempel på definitioner av begrepp i konsumentkreditlagen

I konsumentkreditlagen förklaras ett antal olika begrepp i lagen, till exempel:

• Konsument: En fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som inte är näringsverksamhet.
• Näringsidkare: En fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.
• Kreditgivare: Den som lämnar en kredit eller övertar den ursprungliga kreditgivarens fordran.
• Kreditavtal: Ett avtal om lån, kontokredit, betalningsanstånd eller liknande.
• Kontokredit: Ett kreditavtal som innebär en fortlöpande rätt att utnyttja ett kreditutrymme.
• Kreditköp: Ett köp av en vara eller tjänst som finansieras genom en kredit som lämnas av säljaren, eller annan kreditgivare.

3 § Konsumentkreditlagen gäller inte studielån och pantbankslån

Av 3 § i konsumentkreditlagen framgår att lagen inte gäller studielån eller pantbankslån (39). Studielån är statligt finansierade och regleras i studiestödslagen (1999:1395) (40). Pantbankslån regleras inte av konsumentkreditlagen utan av pantbankslagen (1995:1000) (41).

Se också: lagar och regler som gäller för pantbankslån

4 § Vissa undantag för räntefria krediter och bostadskrediter

För räntefria krediter som ska återbetalas inom tre månader och som har en obetydlig avgift finns undantag gällande krav på information, dokumentation och ångerrätt som beskrivs i 4 § i konsumentkreditlagen. Om en sådan räntefri kredit är ett kreditköp krävs ingen kreditprövning. (42)

I 4 § beskrivs även vissa undantag i krav för bostadskrediter. Bestämmelser om till exempel vilken information som ska lämnas till konsumenter, betalningsplan, ångerrätt och uppsägning av avtal med obegränsad löptid gäller inte för bostadskrediter. (43)

5 § Konsumentkreditlagen är tvingande till konsumenters fördel

I 5 § i konsumentkreditlagen står det att konsumentkreditlagen är tvingande till konsumenters fördel. Att lagen är tvingande till konsumenters fördel betyder att avtalsvillkor som är sämre för en konsument än konsumentkreditlagens villkor inte är giltiga. (44) Det är alltså inte möjligt för en kreditgivare att frångå konsumentkreditlagen genom att skriva egna avtalsvillkor som bryter mot lagen på ett för konsumenten negativt sätt.

5 a § Information ska vara kostnadsfri för konsumenten

Enligt 5 a § i konsumentkreditlagen ska all information som kreditgivare måste ge enligt konsumentkreditlagen vara utan kostnad för konsumenter. (45)

God kreditgivningssed i konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen ger kortfattad information om god kreditgivningssed i avsnittet God kreditgivningssed. Med god kreditgivningssed menas bästa praxis inom kreditgivning från företag till privatpersoner. De praktiska tillämpningarna av god kreditgivningssed beskrivs i allmänna råd från Konsumentverket och Finansinspektionen.

6 § Konsumenters intressen ska tillvaratas enligt god kreditgivningssed

Näringsidkare (företag) som ger ut krediter ska enligt konsumentkreditlagens 6 § iaktta god kreditgivningssed gentemot konsumenter. God kreditgivningssed innebär att ta tillvara konsumenters intressen och ge nödvändiga förklaringar till de konsumenter som behöver det. (46)

Enligt Finansinspektionens allmänna råd innebär god kreditgivningssed bland annat att kreditgivare bör avråda konsumenter från ofördelaktiga krediter och ta hänsyn till om konsumenter kan ta till sig information i samband med finansiella beslut (47). Om en konsument till exempel ansöker om ett lån som är orimligt dyrt eller om konsumenten inte verkar förstå lånevillkoren bör kreditgivaren ge förklaringar eller avråda från att ta lånet.

6 a § All marknadsföring av krediter ska vara måttfull

Enligt 6 a § i konsumentkreditlagen ska måttfullhet iakttas vid marknadsföring av krediter. Marknadsföring av krediter som inte är måttfull ska betraktas som otillbörlig (olämplig) mot konsumenter. (48) Måttfullhet vid marknadsföring innebär enligt Konsumentverkets allmänna råd att krediterbjudanden inte ska framställas på ett lockande sätt (49).

Krediter får inte framställas som en bekymmersfri lösning på ett finansiellt problem eller som att den inte har några konsekvenser. Otillbörlig marknadsföring är enligt marknadsföringslagen av det slag att den märkbart eller sannolikt påverkar konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. (50) Se också: måttfull marknadsföring av krediter

6 b § Allmän information ska ges om bostadskrediter

Enligt 6 b § i konsumentkreditlagen ska kreditgivare ge allmän information om bostadskrediter de erbjuder konsumenter. 6 b § innehåller 15 punkter med uppgifter om bostadskrediter som måste lämnas. Bland annat ska bostadskreditgivare lämna information om erbjuden räntesats, räntebindningstider och om räntan är rörlig eller bunden. (51)

7 § Information vid marknadsföring av krediter

Enligt 7 § i konsumentkreditlagen ska kreditgivare ge tydlig information om effektiv ränta vid marknadsföring av kreditavtal, inklusive ett representativt exempel. (52) Med ett representativt exempel avses den vanligaste förekommande kreditsituationen som den aktuella kreditgivaren kan förutse.

Om andra räntesatser eller sifferuppgifter än effektiv ränta anges måste de specificeras enligt sex olika punkter i 7 §, inklusive ett representativt exempel. Information ska bland annat lämnas om kreditens räntesats, månadskostnad och totalkostnad inklusive alla avgifter utifrån en kunds val av bland annat lånebelopp och löptid. (53) Se mer: marknadsföring av krediter

7 a § Information om bostadskrediter

I 7 a § i konsumentkreditlagen listas annan obligatorisk information som ska lämnas om andra räntesatser eller sifferuppgifter än effektiv ränta som kreditgivare kan ange för bostadskrediter. Information som måste lämnas är bland annat kontaktuppgifter till kreditgivaren, information om eventuell panträtt samt om eventuell prispåverkan från valutakursförändringar. (54)

7 b § Särskild upplysning om kreditkostnader

Enligt 7 b § i konsumentkreditlagen ska det i all reklam för krediter framgå att en kredit medför kostnader. Det ska även finnas information om riskerna med skuldsättning och om vart konsumenter kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor. (55)

Förköpsinformation för kreditavtal enligt konsumentkreditlagen

Avsnittet Information innan ett kreditavtal ingås i konsumentkreditlagen består av paragraferna 8 §, 9 §, 9 a §, 10 § och 10 a §. Där beskrivs vilken förköpsinformation kreditgivare måste ge och vilka undantag som finns.

8 § Konsumenten ska få information i SEKKI-format inför kreditavtal

I 8 § i konsumentkreditlagen listas 19 punkter med information som ska lämnas till konsumenter inför kreditavtal. Information ska ges om bland annat kreditslag, kreditbelopp, kreditränta och effektiv ränta. Formuläret “Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation” (SEKKI) ska användas för att ge informationen. Vid distansavtal kan information skickas i efterhand. (56)

9 § Undantag från informationskrav för vissa kontokrediter

I 9 § i konsumentkreditlagen specificeras undantag från några av de informationskrav som finns i 8 §. Undantagen rör kontokrediter som ska betalas tillbaka efter uppmaning eller inom tre månader. Näringsidkare ska i dessa fall ge information om bland annat det kreditbelopp som ska återbetalas och kreditens effektiva ränta. Inget särskilt formulär behöver användas. (57)

9 a § Informationskrav för bostadskrediter (bolån) i SEKKI-blankett

I 9 a § i konsumentkreditlagen står bland annat att bolånetagare ska få information av näringsidkare enligt EU-formuläret “Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation” (SEKKI). SEKKI-blanketten ska lämnas över i samband med låneansökan och kreditprövning, innan ett kreditavtal ingås. (58)

10 § Information vid telefonförsäljning av kredit

Enligt 10 § i konsumentkreditlagen ska viss information för krediter som förmedlats via telefonförsäljning och som omfattas av lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (59) anges enligt den lagen istället för konsumentkreditlagen. (60)

10 a § Information vid telefonförsäljning av bostadskredit i SEKKI-formulär

I 10 a § i konsumentkreditlagen står det om vilken information som ska ges vid telefonförsäljning av vissa bostadskrediter som omfattas av lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (61). Den information som ska ges är till vissa delar densamma som i EU-formuläret “Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation” (SEKKI-formulär). (62)

Om bostadslånet är av ett sådant slag att det ska betalas tillbaka först vid bostadens försäljning behöver inte uppgifterna enligt 10 a § lämnas. (63)

Påföljd vid utebliven information enligt konsumentkreditlagen

I 11 § i konsumentkreditlagen återfinns avsnittet Påföljd vid utebliven information som beskriver vad som händer om inte lagen följs vad gäller informationsutlämning.

11 § Påföljd vid utebliven information

I 11 § i konsumentkreditlagen förklaras det att om en kreditgivare inte lämnar information enligt konsumentkreditlagens föreskrifter är en påföljd att marknadsföringslagen tillämpas. Kreditgivaren kan bli förelagd att lämna föreskriven information (en form av rättelse) enligt 24 § i marknadsföringslagen. Föreläggandet får även förenas med vite enligt 26 § i marknadsföringslagen. (64) (65)

Krav på kreditprövning enligt konsumentkreditlagen

12 § och 13 § i konsumentkreditlagen handlar om att långivare har krav på sig att göra kreditprövningar innan de beviljar konsumentkrediter. I paragraferna beskrivs bland annat vilka underrättelser kreditgivare ska lämna till konsumenter i samband med kreditprövningar.

12 § Kreditgivare måste göra en kreditprövning

I konsumentkreditlagens 12 § fastställs att kreditgivare som är näringsidkare måste göra en kreditprövning för att bedöma om en konsument har ekonomiska förutsättningar att återbetala en sökt kredit. Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om låntagarens ekonomi.

En kredit får bara beviljas om en konsument bedöms kunna återbetala sin sökta kredit. Om en kredit utökas väsentligt måste en ny kreditprövning göras. (66)

12 a § Kreditprövning som avser bostadskrediter

Enligt konsumentkreditlagens 12 a § ska långivare som erbjuder bostadskrediter kontrollera uppgifter om och från den lånesökande för att bedöma om denne kan uppfylla kreditavtalet. Den lånesökande ska upplysas om vilka uppgifter som ska lämnas in inför långivarens kreditprövning. Om uppgifter inhämtas från externa källor ska den lånesökande informeras om det. (67)

För bostadskrediter ska inte en kreditprövning grundas på att bostaden som är säkerhet för lånet är högt värderad eller kan antas stiga i värde, med undantag för kapitalfrigöringskrediter, som är hypotekslån för seniorer. (68)

13 § Konsumenter har rätt att veta varför en kredit inte beviljas

Enligt 13 § i konsumentkreditlagen har en konsument rätt att få veta varför en sökt kredit inte beviljats. Om kreditgivarens beslut baseras på extern information, till exempel info från Kronofogden eller Skattemyndigheten, ska konsumenten få ta del av uppgifterna. Om en kredit nekas efter en automatiskt behandlad kreditprövning ska konsumenten få veta det. (69)

En kreditprövning kan alltså ske med hjälp av ett system som långivaren satt upp internt. En låntagare har rätt att få veta att ett sökt lån har nekats på grund av en sådan intern bedömning. Däremot kan låntagaren i allmänhet inte kräva att få veta exakt vad den interna bedömningen baserats på.

Erbjudande om bostadskrediter i konsumentkreditlagen

13 a §, 13 b §, 13 c § och 13 d § i avsnittet Erbjudande om bostadskrediter i konsumentkreditlagen handlar om villkor för långivare som erbjuder bolån. Ett låneerbjudande ska till exempel inkludera samtliga kreditvillkor och en amorteringsplan ska erbjudas. Långivare får heller inte ställa obegränsade villkor för att erbjuda en bostadskredit.

13 a § Erbjudanden om bostadslån ska innehålla samtliga kreditvillkor

I 13 a § i konsumentkreditlagen står det att kreditgivare som erbjuder bostadslån måste ge låntagare tydlig och lättförståelig dokumentation som innehåller samtliga kreditvillkor. Låntagare måste också få minst sju dagars betänketid för att granska dessa villkor. (70)

13 b § Vid bostadslån med panträtt ska den erbjudna räntan förklaras

Om ett bostadslån ges ut med panträtt i fast egendom, tomträtt, bostadsrätt eller någon annan motsvarande rätt i en byggnad som inte hör till fastigheten, måste kreditgivaren enligt 13 b § i konsumentkreditlagen förklara vad som påverkat den ränta som erbjuds låntagaren. Förklaringen ska innehålla information om jämförbar snittränta under en tolvmånadersperiod, kreditgivarens finansieringskostnader och andra relevanta faktorer. (71)

13 c § Vid bostadslån får kreditgivare inte villkora lånet med andra tjänster

Det enda krav en kreditgivare får ställa som villkor för att bevilja ett bostadslån enligt 13 c § i konsumentkreditlagen är att ett konto öppnas för smidig betalning. En kreditgivare måste alltid presentera räntan på en erbjuden kredit utifrån att konsumenten inte tecknar några andra tjänster. Dock kan kreditgivaren erbjuda en förmånligare ränta om konsumenten tecknar andra tjänster. (72)

13 d § En amorteringsplan ska tillhandahållas för bostadslån

Enligt 13 d § i konsumentkreditlagen måste kreditgivaren upprätta en individuellt anpassad amorteringsplan när en bostadskredit erbjuds. Amorteringsplanen ska tillhandahållas i en lättförståelig och varaktig form. (73) Planen kan skickas i form av en PDF via e-post eller ett pappersdokument med post.

En konsument kan begära en ny amorteringsplan om hans eller hennes förhållanden har ändrats på ett sätt som har betydelse för amorteringsvillkoren eller om det annars finns skäl för det. (74) (75) Enligt förarbetena till konsumentkreditlagen kan sådana skäl vara att konsumenten har blivit arbetslös eller får lägre lön och därför önskar betala ett lägre månadsbelopp. Ett annat förhållande kan vara att konsumenten utan att ha ny inkomst begär att få amortera med ett högre belopp. (76)

Dokumentation av kreditavtal enligt konsumentkreditlagen

I 14 § och 15 § i avsnittet Dokumentation av kreditavtalet beskrivs hur kreditavtal ska dokumenteras enligt konsumentkreditlagen.

14 § Dokumentation av ingångna kreditavtal

När en kund ingår ett kreditavtal ska kreditgivaren enligt 14 § i konsumentkreditlagen ge kunden dokumentation av det ingångna avtalet utan kostnad. Avtalet ska innefatta villkor enligt 8 § och nio extra informationspunkter som listas under 14 §. Informationen ska presenteras tydligt och koncist. (77)

I en dokumentation av ett ingånget kreditavtal ska det bland annat finnas uppgifter om kundens namn, personnummer och adress, om kreditens effektiva ränta och lånebelopp, information om eventuell ångerrätt, uppsägningsförfarande för kreditavtalet och hur tvister hanteras utanför domstol. (78)

15 § Information om kontokrediter

I 15 § i konsumentkreditlagen behandlas vilken information som behöver ges när en kontokredit godkänns. Vilken information som ska ges varierar något och anledningen är att kontokrediters struktur skiljer sig från ett vanligt lån eller kreditköp. Om ett avtal innebär att konsumenten kan uppmanas att betala tillbaka hela den utestående krediten, ska det anges i dokumentationen. (79)

Utöver kreditavtalets villkor med mera ska dokumentationen innehålla uppgifter om konsumentens namn, personnummer och adress, kreditens effektiva ränta inklusive hur den beräknats och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, hur förfarandet för att säga upp kreditavtalet ska gå till samt information om kontokreditens avgifter och villkoren för ändring av avgifterna. (80)

Betalningsplan enligt konsumentkreditlagen

I 16 § i avsnittet Betalningsplan beskrivs vilken information om betalningar konsumenten har rätt till enligt konsumentkreditlagen.

16 § Konsumenter ska få tillgång till betalningsplan

Konsumenter har enligt 16 § i konsumentkreditlagen rätt att på begäran få tillgång till en betalningsplan som visar när ränta, avgifter och amortering ska betalas. Det ska anges tydligt om avgifter eller räntor, i de fall de är rörliga, kan ändras. (81)

Ränta och avgifter enligt konsumentkreditlagen

I 17 §, 18 § och 19 § i avsnittet Ränta och avgifter beskrivs vilka regler och villkor som gäller för räntor och avgifter enligt konsumentkreditlagen.

17 § Räntan för en kredit får bara ändras om det avtalats

Enligt 17 § i konsumentkreditlagen får räntesatsen för en konsumentkredit bara ändras om det avtalats. Räntesatsen får bara höjas om det motiveras av kreditpolitiska beslut eller kostnadsökningar, till exempel ökade upplåningskostnader. En kreditgivare får avtala att de kan få ändra sin ränta utifrån en förutbestämd referensränta, till exempel Riksbankens referensränta eller reporänta, alternativt STIBOR. Konsumenten ska då få tydlig information om den referensränta som används.

En referensränta är en ränta som inte fastställs av kreditgivaren, till exempel inlåningsräntan som är fastställd av Riksbanken. För att referensräntan ska ha betydelse i avtalet som grund för ränteändring måste den vara uttryckligen specificerad. För bostadskrediter har dock kreditgivare rätt att ändra en räntesats även om det inte är avtalat i samband med att bindningstiden för räntan löper ut. (82) Se mer: ändra ränta för en kredit

18 § Avgifter för krediter får bara tas ut för verkliga kreditkostnader

En långivare får enligt 18 § i konsumentkreditlagen bara ta ut avgifter för en kredit om det står i avtalet, och avgifterna måste tas ut för verkliga kreditkostnader. (83) Verkliga kostnader är sådana som kan hänföras till hanteringen av den specifika krediten, till exempel aviavgift och uppläggningsavgift.

Långivare får inte ta ut avgifter för att ge vinst eller täcka kostnader som skapats av andra krediter. Avgifterna för en kredit får vidare bara höjas om det står i avtalet och motiveras av att långivaren har ökade kostnader för krediten. (84)

19 § Information om ränteändring

Om en långivare avser att ändra en räntesats måste information om ränteändringen skickas i förväg enligt 19 § i konsumentkreditlagen. I dokumentet ska anges hur framtida betalningar påverkas av en aktuell ränteändring. Om det gäller ett bostadslån behöver informationen inte lämnas i förväg till låntagaren om den finns publicerad i dagspress. (85)

Ränteändringar av bostadslån som bara publicerats i dagspress ska meddelas personligen till konsumenten vid nästföljande avisering eller kontoutdrag. Om en ränteändring endast beror på förändringar av en referensränta kan information lämnas med jämna mellanrum, förutsatt att det framgår av avtalet. (86)

Räntetak och kostnadstak för lån i konsumentkreditlagen

Avsnittet Räntetak och kostnadstak består av 19 a §, 19 b § och 19 c §. Avsnittet innehåller avtalsvillkor om räntor och kostnader för lån.

19 a § Räntetak

Av 19 a § i konsumentkreditlagen framgår att både den nominella räntan och dröjsmålsräntan för lån har ett räntetak på 20 procentenheter över Riksbankens aktuella referensränta. Vid försenad betalning får inga andra förseningsavgifter än dröjsmålsränta tas ut enligt 19 a §. (87) Inkassokostnader inklusive påminnelseavgift får tas ut enligt reglerna om kostnadstak i 19 b §.

19 b § Kostnadstak

Av 19 b § i konsumentkreditlagen framgår att lån har ett kostnadstak som gör att deras totala kostnad aldrig får överstiga lånebeloppet. Till exempel får ett lån på 1 000 kronor aldrig kosta mer än 1 000 kronor i räntor och avgifter. Vid kontokrediter betraktas varje uttag som en enskild kredit. Det innebär att kostnaderna inte får överstiga beloppet för respektive uttag. Med kostnader avses räntor, dröjsmålsränta och inkassokostnader inklusive påminnelseavgifter. (88)

Om en långivare beviljar ett lån som används för att betala av ett annat lån, ska kostnaderna för båda lånen räknas ihop och får då inte överstiga lånebeloppet (89). Det innebär alltså att alla kostnader för det gamla lånet tillsammans med alla kostnader för det nya lånet inte får överstiga själva lånebeloppet.

19 b § innebär att en långivare inte kan kringgå kostnadstaket genom att lägga ytterligare en kredit ovanpå och på så sätt ”höja taket”. Istället adderas kostnaderna mot kostnadstaket utan att kostnadstaket i sig höjs.

Vidare gäller 19 b § endast om det handlar om en och samma kreditgivare eller två kreditgivare som står varandra nära enligt banklagen (90). Det senare kan till exempel vara en kreditgivare inom samma koncern som den ursprungliga kreditgivaren. Om ingen koppling mellan aktörerna finns tillämpas inte 19 b §.

Kontoutdrag och underrättelser vid kontokrediter i konsumentkreditlagen

I 20 § i avsnittet Kontoutdrag och underrättelser vid kontokrediter i konsumentkreditlagen beskrivs när kontoutdrag för kontokrediter ska lämnas och hur.

20 § För beviljade kontokrediter krävs regelbundna kontoutdrag

De kreditgivare som erbjuder kontokrediter ska enligt 20 § i konsumentkreditlagen regelbundet tillhandahålla kontoutdrag till varje kredithavare. Ett kontoutdrag bör enligt lagen innehålla uppgifter om bland annat aktuell period, kreditens transaktioner och deras datum, betalningar och respektive datum, det aktuella saldot och det totala belopp som innehavaren av kontokrediten ska betala. (91)

Långivaren måste regelbundet tillhandahålla information om krediträntan samt om de villkor som gäller om kreditgränsen överskrids om en konsument får överskrida kreditgränsen på en kontokredit. (92)

Bostadskrediter i utländsk valuta i konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagens 20 § a, 20 b § och 20 c § utgör avsnittet Bostadskrediter i utländsk valuta.

20 § a Bostadskrediter i utländsk valuta

I 20 § a i konsumentkreditlagen behandlas bostadskrediter i utländsk valuta. När det gäller bostadskrediter som beviljas i utländsk valuta, med en risk för förändringar i växelkursen, bör lånet endast beviljas under ett arrangemang som minskar denna risk. Orsaken är att valutakursförändringar kan försämra låntagares förmåga att betala och leda till betalningsproblem för enskilda låntagare. (93)

20 b § Låntagare ska varnas om valutakursförändringar

Låntagare ska varnas om valutakursförändringar som berör beviljade bostadskrediter i utländsk valuta enligt 20 b § i konsumentkreditlagen. En kreditgivare ska varna en konsument om valutakursförändringar tar mer än 20 procent av dennes betalningsutrymme, jämfört med när lånet tecknades. (94) Ett bostadslån i en utländsk valuta kan alltså komma att kosta mer på grund av att den utländska valutan stärks gentemot en lokal valuta.

20 c § Dokumentation av bostadskrediter i utländsk valuta

I 20 c § i konsumentkreditlagen behandlas dokumentation av bostadskrediter i utländsk valuta. Vid beviljande av bostadslån i utländsk valuta ska en långivare dokumentera hur lånet kan skyddas mot eventuella växelkursförändringar som kan påverka en låntagares betalningsförmåga. (95)

Konsumenters ångerrätt för krediter regleras i konsumentkreditlagen

I 21 §, 22 §, 23 §, 24 § och 25 § i konsumentkreditlagen regleras konsumenters ångerrätt. En konsument har bland annat rätt att ångra ett kreditavtal inom 14 dagar från att det ingåtts genom att meddela kreditgivaren. Om ångerrätten för en kredit nyttjas ska konsumenten återbetala den utbetalda krediten inom 30 dagar från det att ångerrätten nyttjats.

21 § En konsument har ångerrätt i 14 dagar enligt konsumentkreditlagen

En konsument har enligt 21 § i konsumentkreditlagen ångerrätt i 14 dagar från det att konsumenten ingått ett avtal om en konsumentkredit. För att utnyttja sin ångerrätt kan en konsument lämna eller skicka ett meddelande om uppsägning av ett avtal inom 14 dagar från mottagandet av avtalsdokumentationen. (96)

22 § Dag då ångerrätten startar enligt konsumentkreditlagen

Enligt 22 § i konsumentkreditlagen startar ångerrätten på 14 dagar i normala fall den dag då ett avtal om en konsumentkredit undertecknas. Om en konsument inte får kreditdokumentation när avtalet ingås gäller ångerperioden från den dag då informationen når konsumenten. (97)

23 § Ångerrätt vid försenat meddelande enligt konsumentkreditlagen

Enligt 23 § i konsumentkreditlagen gäller ångerrätten även om ett meddelande om uppsägning blir försenat. Om en konsuments meddelande om uppsägning av ett kreditavtal blir försenat eller inte kommer fram är det ändå giltigt om det skickats i rätt tid. (98) Uppsägningen av en kredit är alltså giltig även om till exempel ett postat brev blir försenat eller om ett mejl inte hanteras av mottagaren i tid.

24 § Återbetalning vid utnyttjad ångerrätt enligt konsumentkreditlagen

Enligt 24 § i konsumentkreditlagen ska en konsument som utnyttjar sin ångerrätt för en kredit betala tillbaka den utbetalda krediten plus upplupen ränta inom 30 dagar från lånets uppsägning. Kreditgivaren ska i sin tur inom 30 dagar från lånets uppsägning återbetala eventuella avgifter som konsumenten betalat för krediten. (99)

Konsumenten kan enligt ångerrätten få tillbaka eventuella uppläggnings-, uttags- och aviavgifter för krediten, men inte betald ränta. En konsument som vill återbetala en kredit kan alltså totalt få 44 dagar på sig att återbetala den ifall 14 dagars ångerrätt enligt 21 § adderas till 30 dagars betalningsfrist enligt 24 §. (100)

25 § Ångerrätt också för tilläggsavtal enligt konsumentkreditlagen

Om en konsument utnyttjar sin ångerrätt för ett kreditavtal som ingåtts tillsammans med tilläggsavtal (anknytande avtal) eller relaterade avtal innebär det att samtliga avtal ångras. (101) Om en konsument till exempel har ett låneskydd för sitt lån så sägs även det låneskyddet upp (ångras) om det är ett anknytande tilläggsavtal för lånet.

Kontantinsats vid kreditköp regleras i konsumentkreditlagen

I 26 § och 27 § i konsumentkreditlagen regleras vad som gäller för kontantinsatser vid kreditköp. Enligt god kreditgivningssed ska säljaren ta ut en kontantinsats av köparen vid kreditköp. Kontantinsatsen ska i normalfall uppgå till minst 20 procent av varans kontantpris.

26 § Vid kreditköp ska en kontantinsats på minst 20 procent betalas

Enligt 26 § i konsumentkreditlagen ska en kontantinsats på minst 20 procent av köpeskillingen (priset på varan) betalas vid kreditköp (ett köp av en vara eller tjänst finansierat av en kredit) om inte särskilda förhållanden föranleder annat. Kontantinsatsen får inte utgöras av ett lån från kreditgivaren. (102)

Ett särskilt förhållande som gör att en lägre kontantinsats krävs kan till exempel vara om kreditgivaren har svåra marknadsförutsättningar att åstadkomma kreditköp med en kontantinsats om 20 procent. En lägre kontantinsats kan då vara nödvändig med hänsyn till marknaden för att kreditgivaren ska kunna bedriva sin verksamhet. Det kan dock bara gälla under en begränsad tid (103), till exempel under en lågkonjunktur.

Ytterligare ett exempel på när en lägre kontantinsats behövs kan vara när ett kreditköp avser en vara som är mycket dyrbar och värdebeständig och det därför inte finns någon substantiell risk för betydande värdeförlust eller spontana och ogenomtänkta köp. (104) En sådan vara skulle kunna vara en dyrbar klocka som förväntas stiga i värde redan vid inköp eller över tid.

27 § Utebliven kontantinsats strider mot marknadsföringslagen

I 27 § i konsumentkreditlagen förtydligas att det strider mot marknadsföringslagen att inte begära en kontantinsats vid kreditköp enligt 26 § i lagen. En kreditgivare kan i sådana fall straffas utifrån marknadföringslagen (105). (106)

Rättigheter vid överlåtelse av fordran och rätt till invändningar vid kreditköp

I 28 § och 29 § i konsumentkreditlagen regleras vilka rättigheter konsumenter har vid överlåtelse av en fordran (en skuld, till exempel ett lån) liksom rättigheten att göra invändningar (klaga) vid kreditköp.

28 § En konsuments rättigheter om kreditgivaren överlåter fordran

Konsumentkreditlagens 28 § säger att om en kreditgivare överlåter en fordran (säljer en skuld, till exempel ett blancolån) har konsumenten som utgångspunkt rätt att göra samma invändningar (vidta eller kräva åtgärder) mot den nya kreditgivaren som mot den ursprungliga kreditgivaren. Konsumenten har också rätt att få information om överlåtelsen, förutom om den som överlåter fordran har åtagit sig att fortsätta uppfylla sina skyldigheter enligt låneavtalet. (107)

29 § Köpares rätt att framställa invändning vid kreditköp (invändningsrätt)

Enligt 29 § i konsumentlagen har köpare vid kreditköp rätt att göra invändningar (vidta eller kräva åtgärder) både mot kreditgivaren och säljaren av varan som köps på kredit. En köpare kan till exempel invända att denne redan betalat en vara till en säljare i en situation då köparen inte visste om att säljaren inte hade rätt att ta emot betalningen. Både säljare och kreditgivare ska hjälpa en köpare som har rätt att få tillbaka pengar. (108)

Förbud mot löpande fordringshandlingar och viss avräkning

I 30 § och 31 § i konsumentkreditlagen regleras vissa förbud mot löpande fordringshandlingar (skuldebrev, till exempel låneavtal) och viss avräkning (avräkningsförbehåll). Ett löpande skuldebrev är en värdehandling som ger innehavaren av skuldebrevet rätt till betalning för den underliggande skulden. Löpande skuldebrev kan snabbt och ofta byta innehavare, och eftersom det inte är spårbart riskerar många konsumenträttigheter att gå förlorade. Därför finns ett förbud mot dessa i konsumentkreditlagen.

Ett avräkningsförbehåll betyder att en kreditgivare förbehåller sig rätten att använda en betalning till valfri fordran (skuld). Avräkningsförbehåll är dock förbjudna, vilket innebär att en konsuments anvisning om vart betalningen ska gå alltid gäller. Ger konsumenten ingen anvisning, utan till exempel betalar utan att använda OCR-nummer, får kreditgivaren använda betalningen till vilken fordran kreditgivaren själv vill.

30 § Förbud mot löpande fordringshandlingar vid kreditköp

I konsumentkreditlagen reglerar 30 § bland annat förbud mot användning av löpande fordringshandlingar vid kreditköp. En löpande fordringshandling är en handling som berättigar till betalning och betalning kan ske till den som har det fysiska pappret i sin hand. Kreditgivare som medvetet bryter mot förbuden i 30 § kan bli bötfällda. (109)

31 § Förbud mot viss avräkning

Förbudet mot viss avräkning (avräkningsförbehåll) i 31 § i konsumentkreditlagen innebär att en kreditgivare är förbjuden att själv bestämma mot vilken fordran (skuld) en betalning ska avräknas. (110) Det betyder att en betalning alltid ska avräknas mot den fordran som konsumenten anger. Om en konsument till exempel har två obetalda kreditfakturor, kan en kreditgivare inte använda pengar avsedda för betalningen av den ena fakturan till att betala av den andra fakturan.

Betalning av skulder i förtid regleras av konsumentkreditlagen

I 32 §, 33 §, 34 §, 35 § och 36 § i konsumentkreditlagen regleras vad som händer om en konsument betalar av en skuld i förtid eller om en kreditgivare vill säga upp en skuld. Konsumenter som betalar i förtid ska till exempel betala ränta och avgifter som uppstår fram tills dess att slutbetalningen genomförs, men inte efter. Ränteskillnadsersättning kan dock tas ut vid förtidsbetalning av krediter med bunden ränta.

32 § Konsumenter har rätt att betala tillbaka lån i förtid

En konsument har enligt 32 § i konsumentkreditlagen rättighet att betala tillbaka skulder i förtid och långivaren ska då ge information om nödvändiga åtgärder och eventuella kostnader som kan uppstå. Informationen ska lämnas i en tillgänglig och varaktig form till konsumenten. (111) Den information som konsumenten får kan lämnas både i pappersform och i elektroniskt format, till exempel via en PDF-fil.

Läs mer: betala tillbaka lån i förtid

33 § Kreditgivare kan kräva förskottsbetalning från konsumenter

En kreditgivare kan kräva förskottsbetalning från en konsument om det anges i kreditkontraktet och om något av de fem kriterierna i 33 § i konsumentkreditlagen är uppfyllda. Det kan till exempel gälla om kunden är mer än en månad försenad med sin betalning och det försenade betalningsbeloppet utgör minst 10 procent av kreditfordran. (112) Med kreditfordran avses summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden (113).

En förskottsbetalning kan även inkrävas av en kreditgivare om en konsument är försenad med flera betalningar med olika förfallodatum, och summan av de försenade betalningarna motsvarar 5 procent eller mer av det ursprungliga lånebeloppet. Andra situationer då krav på förskottsbetalning är tillåtet är till exempel om säkerheten för krediten har försämrats eller om kunden undviker att betala sin skuld. (114)

34 § Uppsägningstid när långivare säger upp lån i förtid

Enligt 34 § i konsumentkreditlagen ska en uppsägningstid på fyra veckor tillämpas om en långivare begär förtidsbetalning och säger upp ett lån. Om kunden betalar det förfallna beloppet inklusive dröjsmålsränta inom uppsägningstiden, alternativt lämnar en godtagbar säkerhet, kan krav på förskottsbetalning inte längre ställas. (115)

Se mer: långivare kan säga upp lån i förtid

35 § Andra lagar kan åberopas om en kredits säkerhet har försämrats

Enligt 35 § i konsumentkreditlagen kan en långivare som begär förtidsbetalning i vissa fall åberopa andra lagar om förtidsbetalning ifall säkerheten för krediten har försämrats. (116)

Se mer: säkerhet för krediter

36 § Regler vid förskottsbetalning (inklusive ränteskillnadsersättning)

Enligt 36 § i konsumentkreditlagen är konsumenter som gör en förskottsbetalning av en kredit med rörlig ränta skyldiga att betala den ränta och de avgifter som uppstår fram tills betalningen genomförs, men inte för perioden efter. Följaktligen kan inga särskilda avgifter tas ut för förtida betalning utöver eventuell ränteskillnadsersättning. (117) En långivare kan alltså inte ta ut en uppsägningsavgift för ett lån som långivaren kräver förskottsbetalning för.

Om en förskottsbetalning sker av en kredit med bunden ränta kan långivaren debitera en ränteskillnadsersättning för att täcka förlorade ränteintäkter till följd av den förkortade löptiden. (118)

Förlängning av löptid för lån i konsumentkreditlagen

I 36 a § i konsumentkreditlagen finns särskilda regler för förlängning av löptid för lån. Löptiden för ett lån får bara förlängas en gång mot en kostnad. Enligt lagen är ett nytt lån från en annan långivare som har förbindelse med den första långivaren också en förlängning.

Läs mer: förlänga löptid för lån

36 a § Ett lån får bara förlängas en gång mot en kostnad

Ett lån får bara förlängas en gång mot en kostnad enligt 36 a § i konsumentkreditlagen. Löptiden för ett lån får dock förlängas fler gånger om det sker utan kostnad eller om konsumenten beviljas en skälig (rimlig) avbetalningsplan. (119)

Om en långivare erbjuder en ny kredit för att betala tillbaka en tidigare kredit räknas det också som en förlängning. Om en sådan ny kredit beviljas av en annan långivare som har nära förbindelse till den första långivaren, till exempel genom att vara dess moderbolag, betraktas det också som en förlängning och är inte tillåtet mer än en gång. (120)

Att förlänga ett lån genom att betala av lånet via en ny långivare, som alltså inte har förbindelse med den förra, är tillåtet. Vissa sådana långivare erbjuder flera betalningsfria månader, vilket i praktiken innebär att en kredits löptid kan förlängas.

Uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid

I 37 § i konsumentkreditlagen regleras hur kreditavtal med obestämd löptid får sägas upp. Konsumenter kan säga upp (upphäva) krediter med obestämd löptid när som helst med en avtalad uppsägningstid. Kreditgivare får säga upp krediter med obestämd löptid med en uppsägningstid om minst två månader.

Att en kredit har obestämd löptid betyder att det saknas en avtalad förfallodag då skulden senast ska vara återbetald. Ett kreditavtal med obestämd löptid kan vidare antingen löpa med en amorteringsplan som i praktiken innebär att skulden betalas tillbaka i takt med amorteringsplanen. Exempel på krediter med obestämd löptid är kontokrediter och kreditkort.

Obestämd löptid kan även innebära att kreditavtalet löper tills vidare och låntagaren har rätt att när som helst återbetala (säga upp) kreditavtalet. Uppsägning innebär att låntagaren måste betala tillbaka det utestående beloppet.

37 § Kreditavtals uppsägning och uppsägningstid

Enligt 37 § i konsumentkreditlagen får krediter med obestämd löptid, till exempel kreditkort och kontokrediter, sägas upp av kreditinnehavaren när som helst. Uppsägningstiden för en kredit får vara maximalt en månad. Om en uppsägningstid har avtalats gäller den, annars upphör avtalet att gälla direkt. (121) Att en konsument säger upp en kredit betyder att konsumenten upphäver sitt lån, och lånet ska därmed återbetalas i sin helhet.

Om kreditgivaren säger upp krediten ska uppsägningstiden vara minst två månader. Krediter som ännu inte har börjat användas kan sägas upp av kreditgivaren med omedelbar verkan om det har avtalats. När en kreditgivare avbryter ett kreditavtal måste denne informera konsumenten och ange anledningen till uppsägningen. (122)

Återtaganderätt vid kreditköp av vara

I 38 § och 39 § i konsumentkreditlagen finns regler kring återtaganderätt vid kreditköp av varor. Reglerna säger bland annat att en kreditgivare har möjlighet att återta varor som inhandlats på kredit om inte en konsument betalar enligt kreditavtalet. Om en kreditgivare begär återtagande och konsumenten betalar sin förfallna skuld innan varan återtas får inte varan återtas.

38 § Förbehåll om återtaganderätt i konsumentkreditlagen

Enligt 38 § i konsumentkreditlagen innebär förbehåll om återtaganderätt att en kreditgivare kan återta varor som köpts på kredit om en konsument inte uppfyller sina åtaganden enligt ett kreditavtal.

En konsument kan förhindra ett återtagande genom att betala alla förfallna belopp, inklusive dröjsmålsränta och eventuella avgifter. Om återtaganderätten grundas på en försämrad säkerhet kan en konsument stoppa återtagandet genom att erbjuda en acceptabel säkerhet. (123)

39 § Om återtagande av varor som är olämpliga som kreditsäkerhet

I 39 § i konsumentkreditlagen står det att kreditgivaren inte har rätt att utnyttja förbehåll om återtaganderätt för varor som inte anses lämpliga som kreditsäkerhet på marknaden. Om en kreditgivare bryter mot denna regel kan de förbjudas från att i framtiden åberopa förbehåll om återtaganderätt. (124)

Uppgörelse när varor återtas enligt konsumentkreditlagen

I konsumentkreditlagen finns regler kring uppgörelse när varor återtas och återlöses i 40 §, 41 §, 42 §, 43 §, 44 §, 45 § och 46 §. Om en kreditgivare återtar varor sker en avräkning (kvittning) av den aktuella skulden baserat på varornas marknadsvärde. Eventuellt betalas en mellanskillnad till konsumenten om varans värde överstiger lånebeloppet.

En konsument kan bara avkrävas en restskuld om denne orsakat en väsentlig värdeminskning på varan orsakad av vanvård. Varor kan återköpas av konsumenten inom 14 dagar från återtagandet. Kronofogden kan hjälpa kreditgivare med handräckning om det avtalats. Återtagande är endast tillåtet om det avtalats eller vid kontraktsbrott.

40 § Avräkning om långivare vill återta varor

Om en långivare vill återta en vara ska en avräkning mellan lånebeloppet och varans aktuella marknadsvärde göras enligt i 40 § i konsumentkreditlagen. Långivaren har också rätt till ersättning för kostnader för transport och närvaro vid myndighetshjälp att hämta varan om så krävs. Om en handräckning utförs kan fler kostnader tillkomma. (125)

En handräckning betyder att en myndighet medverkar i att genomföra fattade beslut. Kreditgivare kan till exempel ansöka om handräckning hos Kronofogden för att få hjälp att återta varor (126). Kostnader som kan tillkomma vid en handräckning är till exempel ersättning till juridiska ombud. (127) Juridiska ombud kan till exempel vara advokater och inkassoombud.

41 § Mellanskillnad (restskuld) vid återtaganderätt

Om en avräkning innebär att en kreditgivare får tillbaka ett för stort belopp ska mellanskillnaden enligt konsumentkreditlagen betalas till konsumenten. Om avräkningen istället innebär att en låntagare inte betalar hela beloppet kan en restskuld bara krävas om varans värde har minskat väsentligt på grund av låntagarens vanvård (dåliga skötsel). (128)

42 § Konsumenter kan köpa tillbaka återtagna varor

Enligt 42 § i konsumentkreditlagen har en konsument möjlighet att köpa tillbaka en vara som återtagits genom att betala varans värde samt eventuell restskuld inom 14 dagar från det att varan återtagits. (129) Det pris konsumenten får återköpa en vara till är alltså bruttovärdet på varan (i princip marknadsvärdet) med tillkommande restskuld. Restskulden beräknas enligt 40 § och 41 §.

43 § Handräckning vid återtagande av vara

Enligt 43 § i konsumentlagen kan en långivare använda sig av Kronofogden för handräckning vid återtagande. Det är endast tillåtet om ett förbehåll om återtagande dokumenterats i avtalet vid köptillfället. Förutom återtaganderätt ska avtalet innehålla uppgifter om kontantpriset, kreditbeloppet, kreditavtalets löptid, kreditfordran och tidpunkter för betalning.

Dokumentationen av ett förbehåll om återtagande ska ha en elektronisk underskrift och ansökan om handräckning ska ske skriftligen. (130)

44 § Villkor för återtagande av vara

Enligt 44 § i konsumentkreditlagen är handräckning vid återtagande av en vara bara tillåtet om en konsument inte har följt kreditavtalets villkor enligt 38 §. Två exempel på när inte konsumenten har följt kreditavtalets villkor är om säkerheten för krediten har försämrats eller om inte konsumenten betalat sin skuld korrekt (131). När en köpare måste lämna tillbaka en vara som sålts med förbehåll om återtaganderätt omfattas inte sådana varor som ska undantas från utmätning. (132)

45 § Undantag vid återtagande av vara

I 45 § i konsumentkreditlagen finns kompletterande regler till 44 § som rör hantering av handräcknings- och utmätningsärenden. De kompletterande reglerna tydliggör bland annat hur utsökningsavgift (avgift för att driva in en fordran) till Kronofogden betalas, hur återtagna föremål värderas och hur överklagande till tingsrätt görs. I paragrafen beskrivs i vilka fall lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. (133) ska tillämpas. (134)

46 § Förbud mot utmätning i vissa fall

Enligt 46 § i konsumentkreditlagen kan inte varor som sålts med återtagandeförbehåll tas i anspråk vid en utmätning av Kronofogden. (135) En utmätning är en process där Kronofogden tar kontroll över en låntagares inkomst eller egendom för att betala av en obetald skuld som denne har.

Återtagandeförbehåll innebär att den som säljer en vara har äganderätten till varan intill dess att varan är fullt betald, även om Kronofogden gör en utmätning av låntagarens övriga egendom.

Lagval regleras i konsumentkreditlagen

I 47 § i konsumentkreditlagen finns regler om lagval. Med lagval avses vilken lag som ska tillämpas på ett visst avtal. Konsumenters skydd enligt konsumentkreditlagen kan enligt 47 § inte försämras genom att en annan lag som ger ett sämre skydd tillämpas.

47 § Konsumentkreditlagen kan inte försämras via andra nationers lagar

Innebörden av 47 § i konsumentkreditlagen är att lagen speglar gällande EU-lagstiftning och inte kan försämras via andra nationers lagar. Ett avtalsvillkor som säger att lagen i ett land utanför EU:s ekonomiska samarbetsområde (EES) ska gälla är ogiltigt om en tillämplig lag inom EES ger bättre skydd åt låntagaren. (136)

Skyldigheter för låneförmedlare i konsumentkreditlagen

I 48 §, 49 § och 50 § i konsumentkreditlagen beskrivs kreditförmedlares skyldigheter. Kreditförmedlare måste i marknadsföring redovisa vilka avgifter de förmedlade krediterna medför, samt uppge om de verkar oberoende eller samarbetar med andra. Vid bolåneförmedling ska konsumenter informeras om bland annat registerkontroll och klagomål.

Se mer: så fungerar låneförmedlare

48 § Information om kreditförmedling är oberoende eller ej

Konsumentkreditlagens 48 § säger att företag som förmedlar kreditavtal mot ersättning, och alltså inte lånar ut egna pengar, i sin marknadsföring måste ge information om huruvida de samarbetar med en viss kreditgivare eller är oberoende. Det måste också vara tydligt för konsumenten om det kostar någonting att använda en kreditförmedlares tjänst. (137)

49 § Vid förmedling av bostadskrediter krävs viss information

Enligt 49 § i konsumentkreditlagen måste företag som förmedlar bostadskrediter följa vissa regler för vilken information som ska lämnas till deras kunder. Information ska ges om huruvida en kreditförmedlare kan erbjuda rådgivning, hur en låntagare kan klaga och hur mycket extra betalt förmedlaren får. (138)

50 § Kreditförmedlare ska vidarebefordra viktig information till långivare

Enligt 50 § i konsumentkreditlagen måste kreditförmedlare (låneförmedlare) vidarebefordra en kunds information till långivaren om det är viktigt för långivarens bedömning av lånet. Sådan information kan vara uppgifter som kunden lämnat som kan ha betydelse för långivarens kreditprövning. (139)

Rådgivning om bostadskrediter i konsumentkreditlagen

I 51 §, 52 §, 53 § och 54 § i konsumentkreditlagen behandlas rådgivning om bostadskrediter. Långivare som erbjuder rådgivning måste i god tid informera konsumenten om det, inklusive information om produkter, kostnader och huruvida rådgivningen är oberoende. Konsumenter ska få en kopia av råden.

51 § Tydlighet om rådgivning om bostadskrediter

Enligt 51 § i konsumentkreditlagen måste näringsidkare alltid tydligt upplysa konsumenter om möjligheten att få rådgivning om bostadskrediter. Upplysningar om rådgivning kring bostadskrediter ska lämnas senast när näringsidkaren samlat in uppgifter för att bedöma konsumentens kreditvärdighet. (140)

52 § Information som ska lämnas vid rådgivning om bostadskrediter

I 52 § i konsumentkreditlagen regleras vad som gäller då en näringsidkare erbjuder rådgivning om bostadskrediter till en konsument. Information ska ges om vilka produkter rådgivningen omfattar, eventuella avgifter för rådgivning samt om rådgivningen är oberoende eller inte. (141) Om rådgivningen inte är oberoende betyder det att en näringsidkare (till exempel en låneförmedlare) agerar som ombud åt en kreditgivare (till exempel en bank).

53 § Marknadsföringslagen gäller för information vid rådgivning om bostadskrediter

Marknadsföringslag (2008:486) ska tillämpas för den information som lämnas i samband med rådgivning om bostadskrediter i 51 § och 52 § (142).

54 § Rådgivning om bostadskrediter ska dokumenteras

Enligt 54 § i konsumentkreditlagen ska en näringsidkare dokumentera de råd som har getts till en konsument och vad som har sagts vid rådgivningstillfället. Konsumenten ska få en kopia av dokumentationen i en läsbar och varaktig form. (143) Med varaktig form avses en papperskopia eller ett dokument i något elektroniskt format såsom PDF.

Tillsyn och överklagande enligt konsumentkreditlagen

I 55 §, 56 §, 57 §, 58 §, 59 § och 60 § i konsumentkreditlagen avhandlas tillsynsansvar och regler kring viten, varningar och sanktionsavgifter om lagen inte följs. Det finns även en paragraf om vilka av Konsumentverkets beslut som kan överklagas.

55 § Tillsyn över konsumentkreditlagen

I 55 § i konsumentkreditlagen står det att Konsumentverket har tillsyn över att konsumentkreditlagen följs. Konsumentverkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten. Tillsynen ska vålla minsta möjliga kostnad eller olägenhet hos den granskade parten. (144)

Det står mycket lite i konsumentkreditlagen om Finansinspektionens tillsyn. Anledningen är att konsumentkreditlagen gäller i andra hand efter andra tillståndslagar som gäller i första hand, såsom banklagen (145). I praktiken har dock Finansinspektionen primärt tillsynsansvar för kreditgivare eftersom de oftast har tillstånd hos Finansinspektionen (FI). Konsumentverket har det sekundära tillsynsansvaret, för aktörer som ger ut krediter men inte har något tillstånd hos FI.

56 § Konsumentverket kan göra inspektioner vid tillsyn

Enligt 56 § i konsumentkreditlagen kan Konsumentverket göra inspektioner i samband med sin tillsyn och ska då ges tillgång till samtliga dokument som krävs för tillsynen. Om ett företag inte överlämnar dokument vid Konsumentverkets tillsyn kan företaget få ett föreläggande med vite. (146)

57 § Konsumentverket kan utmäta sanktionsavgifter, viten och kreditförbud

I 57 § i konsumentkreditlagen står det att företag som inte gör kreditprövningar kan få varningar och sanktionsavgifter från Konsumentverket. Vid upprepade eller allvarliga överträdelser kan Konsumentverket förbjuda företagets kreditgivning förenat med vite. Vid Konsumentverkets bedömning av brister väger systematiska brister och tidigare överträdelser tungt. (147)

I praktiken är det Konsumentverket eller Finansinspektionen som ser till att konsumentkreditlagen följs. Vilken myndighet som utövar tillsynen i det specifika fallet beror på om den som är skyldig att genomföra en kreditprövning står under Finansinspektionens tillsyn eller inte, det vill säga om de har tillstånd från Finansinspektionen att arbeta på den finansiella marknaden eller inte.

En aktör som inte bedriver tillståndspliktig verksamhet men ändå ger en konsument en kredit, till exempel i mindre omfattning och utan vinstsyfte, står inte under Finansinspektionens tillsyn. I dessa fall är det Konsumentverket som ser till att aktören följer kreditprövningsskyldigheten.

58 § Storleken på Konsumentverkets sanktionsavgifter

Av 58 § i konsumentkreditlagen framgår det att storleken på Konsumentverkets sanktionsavgifter för företag som inte gör en kreditprövning innan de beviljar lån är minst 5 000 och som mest 10 miljoner kronor. Avgiften får aldrig överstiga tio procent av företagets senaste årsomsättning. Sanktionsavgiftens storlek beror på hur allvarlig överträdelsen är. Avgiften kan i vissa fall efterskänkas (inte tas ut) om det finns särskilda skäl. (148)

59 § Sanktionsavgifter ska betalas inom 30 dagar

Enligt 59 § i konsumentkreditlagen ska sanktionsavgifter betalas till Konsumentverket inom 30 dagar efter att beslutet har vunnit laga kraft eller inom en annan angiven längre tid. Om avgiften inte betalas inom den angivna tiden ska Konsumentverket lämna den obetalda avgiften vidare för indrivning. Om inte avgiften har drivits in inom fem år efter att beslutet vann laga kraft avskrivs den (krävs inte in). (149)

60 § Överklagande av Konsumentverkets beslut

Enligt 60 § i konsumentkreditlagen kan vissa beslut från Konsumentverket överklagas till en allmän förvaltningsdomstol, andra inte. Dock krävs det prövningstillstånd om överklaganden ska tas upp i kammarrätten. (150)

Olika myndigheter delar tillsyn av konsumentkreditlagen

Tillsynen över att konsumentkreditlagen följs är uppdelad mellan olika myndigheter, beroende på vilka bestämmelser tillsynen berör:

• Marknadsföring och avtalsvillkor. Konsumentverket har tillsyn över de marknadsrättsliga bestämmelserna kopplade till konsumentkreditlagen, såsom marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen. Denna tillsyn har Konsumentverket oavsett vilken typ av bolag det rör sig om. (151)
• Näringsrättslig tillsyn. Finansinspektionen har näringsrättslig tillsyn över att konsumentkreditlagen följs av alla företag som har tillstånd hos dem (152) (153). Näringsrätten är den juridik som rör förutsättningar för att agera på marknader, till exempel tillståndskrav och konkurrensregler.
• Kreditprövningar. Både Finansinspektionen (FI) och Konsumentverket har tillsyn över kreditprövningar. FI har tillsyn över företag med tillstånd hos FI som gör kreditprövningar. Konsumentverket har tillsyn över övriga bolags kreditprövningar. Enligt Konsumentverket har FI det huvudsakliga tillsynsansvaret över bristande kreditprövningar enligt konsumentkreditlagen. Kreditprövningskravet gäller dock oavsett vilken myndighet som har tillsynsansvaret. (154)
• Övriga regler: Konsumentverket har tillsyn över att de bolag som inte står under Finansinspektionens tillsyn följer konsumentkreditlagens övriga regler. De bolag som inte omfattas av Finansinspektionens tillsyn behöver ingen näringsrättslig tillsyn enligt mejlsvar från Konsumentverket.

Konsumentverkets allmänna råd kompletterar konsumentkreditlagen

Konsumentverkets allmänna råd om konsumentkrediter kompletterar konsumentkreditlagens lagstiftning och praxis (155). De allmänna råden omfattar god kreditgivningssed, måttfullhet vid marknadsföring, informationskrav, kreditprövningar och kreditförmedlares skyldigheter. (156)

Råden som handlar om kreditprövning är avsedda för sådana bolag som lämnar krediter men som inte står under Finansinspektionens tillsyn. Övriga råd gäller för alla typer av krediter till konsument, oavsett vilken sorts bolag det är. (157)

Finansinspektionens allmänna råd ger vägledning om konsumentkreditlagen

Finansinspektionens (FI:s) allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden vägleder företag under FI:s tillsyn om hur de ska agera för att uppfylla konsumentkreditlagens krav. (158) I råden beskrivs praktiska tillämpningar av lagen och hur företag ska agera i olika situationer.

Finansinspektionen förtydligade de avsnitt av sina allmänna råd som avsåg god kreditgivningssed och kreditprövningar år 2021. Bland annat förtydligades vilka uppgifter som bör ingå vid kreditprövning samt hur de bör inhämtas, kontrolleras och beaktas. (159) Råden kring god kreditgivningssed förtydligades till exempel med att kreditgivare bör avråda från ofördelaktiga krediter (160).

Vad händer om företag bryter mot konsumentkreditlagen?

Vad som händer om ett företag bryter mot konsumentkreditlagen beror på vilken regel som överträds. Om ett företag bryter mot kravet på kreditprövningar kan det resultera i varningar och viten från tillsynsmyndigheter. Den yttersta konsekvensen är indraget tillstånd att lämna krediter. (161)

Ifall ett företag bryter mot andra delar av konsumentkreditlagen än kravet på kreditprövning sanktioneras (bestraffas) det i regel enligt en annan tillämplig lag. Vilken lag som är tillämplig och vilken sanktion som kan komma i fråga beror på hur företaget har brutit mot konsumentkreditlagen. De sanktionsverktyg som staten har tillgängliga i tillsynsfrågor är i allmänhet varning, sanktionsavgift, förbud att utöva viss verksamhet, krav på rättning samt vitesföreläggande.

Det faktum att andra lagar än konsumentkreditlagen i vissa situationer kan tillämpas vid brott mot konsumentkreditlagen beror på att konsumentkreditlagen är en marknadsreglerande lag och inte en tillståndsreglerande lag. Det innebär att lagen inte anger vilka tillståndskrav som finns för att ge konsumenter krediter. Eftersom de flesta aktörer som i sin verksamhet ger krediter till konsumenter är tillståndspliktiga (till exempel en bank eller ett kreditinstitut) sker tillsynen för dem inom ramen för tillståndet (till exempel banklagen (162)) före tillsynen enligt konsumentkreditlagen.

Hjälp till konsumenter om företag bryter mot konsumentkreditlagen

Det finns flera myndigheter och instanser för konsumenter att vända sig till om ett företag bryter mot konsumentkreditlagen:

• Konsumentverket granskar varor, tjänster och företag. Privatpersoner kan anmäla problem rörande bland annat avtalsvillkor, marknadsföring och produktsäkerhet till Konsumentverket. Myndigheten ger dock ingen personlig återkoppling eller hjälp. (163)
• Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument ger hjälp och råd. Hallå konsument är en rikstäckande tjänst som samordnas av Konsumentverket. Tjänsten tar emot frågor om köp av varor och tjänster, reklamationer och konsumentlagstiftning. (164)
• Kommunal konsumentvägledning erbjuds i många kommuner. Konsumenter erbjuds information och stöd om till exempel konsumenters rättigheter och skyldigheter samt reklamationer. Konsumenter kan även få hjälp av en kommuns konsumentvägledning att tolka avtal och få medling gentemot företag. (165)
• Allmänna reklamationsnämnden ARN prövar tvister med företag. Myndigheten tar emot anmälningar från privatpersoner och lämnar rekommendationer om hur tvister bör lösas. (166)
• se ger privatpersoner oberoende fakta och vägledning. Konsumenternas.se är ett samarbete mellan stiftelserna Konsumenternas Bank- och finansbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå. De är två stiftelser som bland annat erbjuder fakta om olika produkter och tjänster på finansmarknaden, till exempel bankkort, bolån och blancolån. (167)
• Finansinspektionen tar emot anmälningar om företag som inte följer lagar. Privatpersoner kan anmäla företag till Finansinspektionen (FI) som kan välja att inleda ett tillsynsärende. Myndigheten driver inte enskilda fall och ingriper inte i tvister mellan företag och privatpersoner (168).

Fler lagar för lån utöver konsumentkreditlagen

Exempel på fler lagar som, utöver konsumentkreditlagen, gäller för konsumentkrediter är:

• Konsumentköplagen gäller när privatpersoner köper varor av företag. Konsumentköplagen och konsumentkreditlagen skyddar tillsammans konsumenter. Om en konsument köper en vara på avbetalning tillämpas konsumentkreditlagen på avbetalningsdelen av avtalet och konsumentköplagen på själva köpet. Lagarna samspelar och tillämpas parallellt. Det kan till exempel ske tillämpning av båda lagarna om det är ett fel på en vara som innebär att konsumenten har rätt att upphäva sitt avtal, inklusive dess avbetalningsdel. Med varor menas till exempel bilar, livsmedel, elektronik, kläder eller djur. (169)
• Konsumenttjänstlagen reglerar när privatpersoner anlitar tjänsteföretag. Om en konsument köper en tjänst på avbetalning tillämpas konsumentkreditlagen på avbetalningsdelen av avtalet och konsumenttjänstlagen på själva köpet. Lagarna tillämpas parallellt och samspelar. Båda lagarna kan till exempel tillämpas om det finns brister i en tjänst som innebär att konsumenten har rätt att upphäva sitt avtal, inklusive dess avbetalningsdel. Tjänster kan vara reparationer, underhåll, installationer, förvaring och magasinering. (170)
• Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Om en konsument gör ett kreditköp av en vara över internet eller per telefon tillämpas dels konsumentköplagen på köpet, dels konsumentkreditlagen på avbetalningen och dels lag om distansavtal som ger ett extra skydd till konsumenten i fråga om de köprättsliga delarna. Bland annat har konsumenten enligt lagen 14 dagar på sig att ångra ett köp, vilket säljaren måste informera om. Lagen gäller för distansavtal som internetköp, internetlån, postorderköp och telefonförsäljning. (171)
• Skuldebrevslagen reglerar villkor kring skulder såsom låneavtal. Villkor kring överlåtelse av lån, rättmätig betalningsmottagare (vem lånet ska återbetalas till) och när och hur betalning ska ske regleras i skuldebrevslagen. (172)
• Avtalslagen tillämpas på alla avtalstyper inklusive konsumentkreditavtal. Lagen reglerar när, hur och under vilka förutsättningar ett bindande avtal, inklusive konsumentkreditavtal, upprättas och gäller. Lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område innehåller bland annat villkor om avtalskrav, ogiltiga avtal och oskäliga avtalsvillkor. (173)
• Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter. Lagen reglerar bland annat tillståndsplikt för företag som förmedlar eller ger ut krediter till konsumenter. Företag som regleras av lagen kallas konsumentkreditinstitut och har tillstånd från Finansinspektionen. (174) Tillstånd enligt denna lag behövs inte för företag som har tillstånd enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (175), det vill säga banker.
• Lag om ersättning för inkassokostnader. Lagen innehåller villkor för ersättning som en borgenär (fordringsägare, till exempel en långivare) har rätt till om en konsument inte betalar en skuld i tid. Borgenären är i regel en långivare eller ett inkassobolag om skulden är ett lån eller en kredit. (176) Se mer: inkassokostnader
• Penningtvättslagen reglerar bland annat regler kring kundkännedom. Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism säger att långivare måste minimera dessa risker genom att ha kundkännedom om alla klienter. (177) Kreditgivare behöver samla in mer information än vad som normalt krävs vid kreditprövning för att uppfylla penningtvättlagens regler. Det handlar om uppgifter som inte har med lånet att göra per se, utan snarare med den person som tar lånet. Förutom personer med koppling till terrorism är det även viktigt att identifiera personer i politiskt utsatt ställning (PEP) som kan utsättas för mutförsök och annat. (178)
• Räntelagen reglerar villkor för ränta och dröjsmålsränta på fordringar. En fordran kan till exempel vara ett lån. Lagen anger att dröjsmålsräntan får motsvara Riksbankens referensränta plus 8 procentenheter om inget annat avtalats. (179)
• Marknadsföringslagen reglerar information och budskap i marknadsföring. Lagen ska förhindra vilseledande uppgifter och felaktiga påståenden i reklam och annonser. (180) Marknadsföringslagen utgör förhållningsregler för näringsidkare som levererar produkter och tjänster, bland annat krediter och kreditköp, till konsumenter.
• Prisinformationslagen ska främja god prisinformation till konsumenter. Lagen gäller för företag som säljer varor och tjänster till konsumenter och säger att det ska vara tydligt vad saker kostar. (181) Lagen reglerar inte avtalsförhållandet mellan två parter, utan är förhållningsregler för näringsidkare som levererar produkter och tjänster till konsumenter, inklusive krediter och kreditköp.

Se mer: lagar som gäller för lån i Sverige

EU:s konsumentkreditdirektiv är genomfört i konsumentkreditlagen

Den svenska konsumentkreditlagen (2010:1846) (182) bygger på Europaparlamentets direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal. (183) EU-direktiv antas på EU-nivå och implementeras sedan i form av lagar, förordningar eller föreskrifter i EU:s medlemsstater (184) (185). Syftet med EU:s så kallade konsumentkreditdirektiv är enligt Europaparlamentet att skydda EU-medborgare och främja EU:s konsumentlånemarknad (186).

EU:s konsumentkreditdirektiv kommer att uppdateras

EU:s konsumentkreditdirektiv antogs år 2008 och Europaparlamentet beslutade år 2022 att direktivet behöver uppdateras (187). Enligt Europaparlamentet ansöker fler konsumenter än tidigare om lån beroende på en svår ekonomisk situation och de behöver därför ett bättre skydd mot överskuldsättning (188).

Enligt Europaparlamentet behöver det befintliga konsumentkreditdirektivet även uppdateras eftersom ökad digitalisering har resulterat i nya aktörer och produkter. De nuvarande reglerna är heller inte “harmoniserade” (införda på samma sätt) i olika EU-länder. (189) I nästa steg ska Europaparlamentets förhandlare diskutera texten i de nya konsumentkreditreglerna med Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. (190)

Hur krav på kreditprövning växte fram i konsumentkreditlagen

Den första konsumentkreditlagen (1977:981) utfärdades år 1977 (191) och nämnde inget krav på kreditprövning. Kreditgivare behövde alltså inte enligt lag utvärdera en lånesökandes betalningsförmåga innan de beviljade ett lån. I Regeringens proposition 1991/92:83 om ny konsumentkreditlag föreslogs att kreditgivning skulle ske enligt “god kreditsed”, vilket antogs omfatta en kreditprövning (192).

I Regeringens proposition 2002/03:139 föreslogs att en uttrycklig bestämmelse om krav på kreditprövning skulle införas i konsumentkreditlagen (193), vilket skedde år 2004 (194).

Tidigare undantag från kreditprövningskrav i konsumentkreditlagen

I Konsumentkreditlag (1992:830) fanns några undantag när en kreditprövning inte behövde göras. Undantagen var när en kreditgivare hade kännedom om en konsument, och vid engångskrediter med en löptid på högst tre månader eller krediter på ”mindre” belopp. (195) Mindre belopp avsåg i praktiken krediter på 1 000–3 000 kronor enligt regeringsproposition 2009/10:242 (196).

De undantag från kravet på kreditprövning som fanns i Konsumentkreditlag (1992:830) låg inte i linje med EU:s konsumentkreditdirektiv (2008/48/EG). Det resulterade i att undantagen i den svenska konsumentkreditlagen togs bort och en obligatorisk kreditprövning infördes

I dagens konsumentkreditlag (2010:1846) är pantbankslån och fakturor eller räntefria kreditköp med högst 3 månaders löptid de enda undantagen från det kreditprövningskrav som gäller för alla andra lån (197).

Tidigare versioner av konsumentkreditlagen

Det har hittills funnits tre versioner av konsumentkreditlagen:

• Den första konsumentkreditlagen, Konsumentkreditlag (1977:981). Lagen gällde från 1 december 1977 till 31 december 1992. (198) Den första versionen av konsumentkreditlagen ersatte bestämmelser i konsumentköplagen och lag 1915:219 om avbetalningsköp som upphört och ersatts av lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare (199).
• Konsumentkreditlag (1992:830). Den andra konsumentkreditlagen gällde från 1 januari 1993 till 31 december 2010. (200)
• Nuvarande konsumentkreditlag, Konsumentkreditlag (2010:1846). Den nu gällande konsumentkreditlagen antogs 1 januari 2011. (201)

Justeringar av nuvarande konsumentkreditlag

Utöver mindre justeringar och rättelser har det gjorts tre viktiga justeringar i den nuvarande konsumentkreditlagen:

• 2014 gjordes mindre justeringar till EU:s konsumentkreditdirektiv. Många propositioner resulterade i flera små ändringar. (202)
• 2017 gjordes en större justering av konsumentkreditlagen. Syftet var att stärka konsumentskyddet samt genomföra EU:s nya direktiv avseende bostadskrediter (203)
• 2019 anpassades konsumentkreditlagen till GDPR. En justering gjordes för att bland annat anpassa lagen till den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR, General Data Protection Regulation). (204) (205)